Missbruk: Alkohol

Inlägg 1 om alkohol, kommer med all säkerhet bli fler.
Alkoholen har förstört så mycket för mig.
Såhär ser jag det i mina ögon:
Min far är alkoholist och min mor har så länge jag kan minnas blivit ledsen av att dricka alkohol.
Min bror har varit narkoman under hela mitt liv. Han är nykter nu sen en tid tillbaka.

Jag växte upp i ett tradionellt hem tror jag. Ett hus med stor trädgård, nära skogen, nära stan, i en mysig by i en liten småstad. Jag sov ofta inne hos min mor och far, för jag var så fruktansvärt rädd för allting. Speciellt om natten. När jag var 11, vilket är ungefär då mina riktiga minnen börjar, sov min pappa inte längre där inne. Men det gjorde jag, haha.. Mitt minne av mammas och pappas uppbrott är just ett sådant sällsynt minne.
Mamma har druckit väldigt mycket vin och berättar då för mig, gråtandes på altanen att de ska skiljas åt, att de inte älskar varandra. Jag låg på golvet och grät. Inte för att de inte älskade varandra, utan för att situationen var så skrämmande. Min mor kvävs av ångest och jag kunde inte göra något. Men där drack hon alkohol. Jag tror att sådana här minnen är början på en lång berättelse till varför jag nu går på missbruksenheten för ungdomar och väntar in en tid för ett studiebesök på ett behandlingshem.

Jag är inte alkolist och jag är inte beroende. Jag har ett visst missbruk. Men tydligen tillräckligt för att blanda in viva och soc. Det kan vara bra för mig. Men det kan också vara det värsta misstaget i mitt liv att låta dem veta. Jag tror jag var 2 eller 6 poäng ifrån max på deras skala över alkoholism.

Ikväll vill jag inget hellre än att svepa ner godis med sprit. Försvinna i ett rus, i en blackout, vakna upp någonstans trasig och knasig för att sen börja om igen. Om jag ens skulle gått och lagt mig.
Det är det den här staden gör med mig. Den gör mig till en rus-sökande flicka med åldern inne på ID:t men i hjärnan bara 13, i alldeles för kort klänning, som många kallar knarkare och de pratar alkoholproblem. De pratar högt som om jag inte skulle höra dem annars. Jag förstår inte. Inatt vill jag dö, inatt vill jag försvinna, inatt vill jag inte sova själv, inatt vill jag inte finnas. Jag har tagit min stesolid för nästan en timme sen. Effekten kickar inte in. Jag ska kanske dricka en såndär äcklig folköl, det kanske hjälper på traven. Jag vet inte. Jag har ingen aning. Jag känner desperation.

Orkar inte skriva mer på det här osammanhängande inlägget, jag måste göra något, jag skakar i kroppen.