Skrev nyss på ett kontrakt på en lägenhet. Soc ska betala den. Det är ett korttidskontrakt. Men det räcker för mig. Nu.
Det här borde göra mig sprudlande glad såsom jag brukar bli vid bra beslut. Jag har väntat på det här snart ett år.
Istället känns sorgen tung i hjärtat. Har druckit för mycket igen. Har druckit för ofta igen. Min pojkvän säger att han inte tycker om det. Att han blir besviken. "Du sa ju att du inte ville dricka lika mycket längre." Nej. Jag ville inte det. Men jag vill ha ruset, jag vill ha dimman, jag vill ha blackouts. Jag vill glömma. Jag vill inte undra dagen efter.
Jag har en öppnad vodkaflaska och en halv karta Stilnoct. Skulle kunna. Skulle vilja. Kommer inte. Tror jag. Vill inte göra honom besviken. Som jag alltid gör.
Det kanske är därför jag inte är glad?
När jag flyttar har jag ingen spärr. Ingen skuld. Inga stopp. Ingen som suckar eller ger mig skuldkänslor, ingen som stänger mig ute i ilska och irritation. Inget sånt. Är det bra eller dåligt? Får se sen.
Jag hittade juice. Man kan väl dricka en grogg bara för att få känna efter lite. Visst kan man? Jag vill försvinna. Känner inte känslor som jag borde. Sjukhuset har inte skrivit ut medicinen jag behöver. Varken Gabapentin eller Voxra. Jag är så dålig och jag var på väg till akutpsyk för några nätter sen. Så låg. Växlar inte ens uppåt. Vill inte ut. Kan gå ut. Kan umgås. Kan. Kommer inte.
Håkans låtar har bytt innebörd & innehåll när jag lyssnar. Känslorna är inte densamma. Reaktionen blir långsam.
